Ni som inte svarat på min undersökning, gör det eller lämna eran e-post adress så skall jag skicka instruktioner på hur ni skall straffa er själva, vore hyggligt om ni också skrev ner era topp 3 fobier.

/Kjell

Det finns de som är grymt tränade, skapligt tränade, normalt funtade, otränade, grymt otränade & sen så är det tydligen jag, skräckexemplet.

Har sedan några veckor tillbaka för vana att åka till det lokala badhuset & simma 2ggr i veckan, inget överdrivet, bara simmar så mycket jag hinner på ca 30min, längre än så har jag inte tålamod till.

De senaste 2 vändorna jag varit där så har jag fått "håll" när jag simmat, wtf, när man simmar, hur illa är det ställt egentligen börjar man då undra, röker för lite?

Förra gången jag simmade & fick håll viftade jag bara bort det men så hände det idag igen, efter ca 15min (typ 500m).

Nu är jag en vän av Google & började söka orsaker och vad man kunde göra åt det & hittade följande:

1) Syrebrist 

2) Det finns tydligen blodreserver i mjälten & när man anstränger sig mycket pressas det ut i blodomloppet, när mjälten dras ihop för att blodet skall ut är det är smärtan man känner då det som kallas "håll"

3) Kramp i diafragman

Nu har jag funderat på det här en stund & syrebrist låter som en rimlig anledning, syret transporteras av blod så en kombination av 1 & 2 låter i mina ögon rimligt.

Tänkte tillbaka en smula till när jag började simma, hur tempot såg ut då & hur det är nu, det går fortfarande inte fort & jag simmar endast bröstsim men ändå så har jag kapat tiden för 25m ganska mycket egentligen, kom på det när jag nyss läste det jag skrivit hittills.

Nu avslöjar jag hur långsam jag är men skitsamma, när jag var & simmade första gången så tog det ca 50sek att ta mig 25m om jag tog i lite.

När jag simmade förra gången pressade jag ner tiden till ca 35sek & då hade jag simglasögon, plaskade febrilt & såg förmodligen inte klok ut, det tempot orkar jag dock inte så länge.

Om jag räknade rätt, vilket inte är säkert med tanke på att hålla räkningen inte är min starka sida i vattnet så simmade jag på 15min ca 500m vilket ger en snittid på 45sek/25m (svenska rekordet är 100m på ca 65sek, jisses hur bråttom kan man ha egentligen?).

Om man på detta lägger till att jag inte har en susning om andningsteknik när man simmar & urusel kondis så verkar syrebrist vara en rimlig orsak.

Vad skall man nu göra åt det här, andas pucko tänker ni hemma i soffan & så långt har jag också kommit, andas faktiskt just nu.   :)

Att man skall krama en sten när man får håll är populärt bland löpare, tror inte det är så lämpligt när man simmar så det som återstår är nog att tänka på andningen, komma på en bra teknik som funkar för mig eller fråga någon som kan, men är inte det för enkelt, risken finns att de frågar hur fort det går & det vill jag gärna undvika...

Nu när jag tänker efter så kallas det nog kramp när man simmar, skit samma.

/Kjell

Nu är det dags att snöa in lite, spekulera, fundera & Googla.

Vad är det då som är ämnet för detta gigantiska snöfall, vad skall vridas & vändas ut o in tills det bara finns smulor kvar för de som skall ta upp samma ämne, jo det skall jag tala om.....nästa vecka.....nä, inte då.

För de som känner mig så är det ingen nyhet & för de som har läst nån rad eller 2 redan i min blogg kanske redan har listat ut det, men det är faktiskt så konstigt att jag är singel, solo eller ensam, om man vill vara negativ.

För den mer positiva så är jag fri, ledig, tillgänglig, men bara varannan vecka dårå.

Det jag tänkte ta upp & luska lite i idag är något som jag gjorde lite research till när jag hittade listan i inlägget nedan är vart människor finner sin partner, vad är det vanligaste, finns det någon statistik på om något sätt är bättre än ett annat & sen avsluta med en teori som jag fastnade för när jag kollade på en film häromdagen, då kör vi.

Tänkte börja med att punkta de olika varianterna för att sedan dra dem 1 & 1 i långbänk, ett tips är att om ni egentligen inte är så intresserade av detta så scrolla till slutet där det (förhoppningsvis) kommer finnas en slutsats.

• Krogen
• Gemensamma vänner
• Dejtingsidor på internet
• Singelresor
• Arbete / Skola

Krogen

Med ett glas i näven som kanske blivit tömt ett par gånger, då känns det som om omdömet kanske inte är det bästa, man skulle kanske tom kunna säga att man inte uppfattar allt riktigt på samma sätt dagen efter.

På krogen har man haft en del kvällar som dragit iväg en smula, men visst, man kan träffa nån/några att festa med den kvällen, en kvinna att prata med & kanske tom lite intimt.

Men är det verkligen det bästa stället?

Kan vara, om båda är någorlunda nyktra.

Gemensamma vänner

"Min väns kusin har en kompis vars hund brukar sniffa på en postlåda som tillhör en tjej som är trevlig, skall bjuda henne på en av våra fester nån gång", nja, inte riktigt så långsökt kanske men en väns vän kanske.

Nu är det så att är man ett gäng som brukar träffas så blir det lätt en ganska sluten krets & det tillkommer bara nya i den kretsen vart 10:e år cirka ungefär, inga bra odds där inte.

För att det här skall fungera så måste ens vänner ha ganska stor bekantskapskrets, speciellt när man börjar komma upp i ålder för ju äldre man blir så är fler & fler av ens vänner i ett förhållande & dessutom måste detta fåtal bjuda in dessa singlar till festerna (ni som känner mig, känner ni pressen? ).

Man går från 1 enda stort långbord till 1 vanligt bord & 1 barnbord till 1 parbord & 1 singelbord, som en 3-stegsraket.

Det här sättet är nog bättre än "Krogen" alternativet.

Dejtingsidor på internet

Det finns en hel uppsjö av mötesplatser på Internet, alla kostar pengar om de skall bli åtminstone någorlunda vettigt användbara, jag vägrar betala, inte en chans.

Det finns annonser lite överallt för alla möjliga sidor, "registrera dig gratis", jomenvisst, sen då?

Tvärnit, du kan söka & titta runt, men inte mer, vill du göra mer kostar det pengar, skulle inte tro det.

Läste förövrigt en blogg igår skriven av en kvinna på 30+år, som har skaffat sig en liten hobby på dessa hemsidor.

Hon registrerar sig med sin mans goda minne, lägger upp en profil, lutar sig tillbaka och ser vad som händer.

Måste säga att hon får en hel del skamliga förslag, de kommer ifrån singelmän men även gifta & sambos, hon redogör i det stora hela vad de säger & även hennes svar i hennes blogg, antar att om hon får hålla på ett tag så kan man kanske skriva nått forskningsliknande om mänskligt beteende.

Dejtingsidor, nej tack.

Singelresor

Är inte så insatt i ämnet men har googlat lite på det igår & idag och det finns helt klart ett utbud.

Vad jag har hittat så finns det temaresor utomlands för singlar där de sticker iväg någonstans dit det är lite varmare, tittar på sevärdheter & lär känna varandra.

Sen finns det den klassiska singelkryssen till Åland, komplett med speeddejting & allt.

Singelkryssning ger jag inte mycket för, tror inte på det.

Temaresor för singlar kan kanske funka men problemen som kan uppstå där är 2st.

1) Deltagarna kommer ifrån helt skilda delar av landet, ingen av dem är flyttbara pga olika saker

2) De som åker är 2st, tex 2 kvinnliga kompisar, visserligen singlar men minglet blir nog inte som det är tänkt, det skall bara finnas gruppen & ingen skall känna varandra sedan tidigare.

Oddsen på att träffa någon är väl lite sisådär men förhoppningsvis så hade man åtminstone trevligt under tiden.

Arbete / Skola

Troligen det vanligaste, åtminstone de jag känner till, lustigt nog så jobbar de inte på samma ställe, längre.

Oddsen på att det här skall gå vägen är nog helt avhängt vilken sorts arbetsplats man jobbar på, kan tänka mig att som tex byggjobbare så är det lite svårt. men det gäller självklart alla yrken där de flesta av ens arbetskamrater är samma kön, vilket såklart inte är en nackdel om är homosexuell.

Troligen det statistiskt vanligaste.

Det var alla som jag kommit på.

Här var tanken att jag skulle skriva in lite statistik, men har tyvärr inte hittat någon så jag rundar av lite med mitt vanliga pladder, filmteorin & sen lite roliga/oväntade resultat ifrån en annan undersökning.

Pladder

Tidigare, för länge sedan, när internetdejting var ett någorlunda nytt fenomen & spreds till den stora massan så var det en del artiklar i kvällstidningar om par som träffats via dejtingsidor, det blev något rosa skimmer över det hela, en form av romantisk Nirvana, utopi.

Kvinnor (& män också för den delen) skrev in sig på sidor både vitt & brett för att hitta den sanna kärleken, undrar vad de hittade, min gissning är att männen inte hittade så många kvinnor att välja på som de skulle vilja & att kvinnorna hittade en hel hög med villiga sexpartners för det finns väl inget som drar till sig kåtbockar som singelkvinnor gör?

FIlmen då, jo ungefär så här var det.

Resonemanget utgick ifrån en kvinnlig synvinkel, att träffa en ny, tolka signaler & förväntningar om vad som skall hända.

Mannen (såklart) som lade fram det hela menade att kvinnor läser in alldeles för mycket i ord & handling, dessutom så har de sett för många romantiska filmer & förväntar sig nästan att det är på det sättet det skall gå till.

Tidningar skriver om de fantastiska händelserna, de par som träffades på de mest osannolika & romantiska vis att kvinnorna nästan förväntar sig att det är så det skall gå till, det är normen, det vanligaste.

De väntar på att undantaget skall hända i deras liv, så om de krockar med en intressant man i ett gathörn så förväntar de sig nästan att han skall få tag på hennes telefonnr & ringa, för det skulle kunna hända, det har stått så i tidningen förra veckan.

Nu påstår jag inte att det är så men tanken är ganska intressant, varför läser man aldrig någon artikel i Aftonbladet om 1 man eller kvinna som levt själv i 10år, fortfarande är själva & dammråttorna har ätit upp kondomerna.

Lite nyans måste finnas även där, de kan knappast hävda att det är deprimerande med tanke på allt annat elände de sprider dagligen.

Den bästa kommentaren jag hittat om hur en man träffade sin partner:
Körde på min med moped för 13 år sedan, på torsdag gifter vi oss.. 

Min slutsats då av allt som jag skrivit:
Alla sätt är bra, men man skall nog inte försöka någon av dem, det blir som det blir.

Så tillslut, lite roliga resultat ifrån en undersökning :

...64 procent av svenska singeltjejer anser sig själva vara bättre än genomsnittet i sängen (minst 14% ljuger)

...hela 72 procent av singelkillarna tycker att de bör stå för notan på den första träffen. (vad säger feminister om detta?)

...30% dejtar online för att hitta en monogam relation. (detta låter inte som bra reklam för dejtingsidor)

...69% nätdejtar för att de tycker att det är roligt. (inte för att träffa någon?)

...endast 17% av svenska singlar kan tänka sig att ta det första steget. (detta är helt klart ett problem)

Det bästa är att veta vad man letar efter innan man början leta efter det.

/Kjell

Lite lustigt vad man kan hitta, googlade på något helt annat.

Källa

Om man läser en blogg där något inte står rätt till, vad 17 skall man göra, för inte hittar man på sånt här?

http://my-saving-angel.bloggagratis.se/

Inte bra!!

/Kjell

Det finns viktiga, mindre viktiga & märkliga saker att uppröra sig över.

Viktigt: Tex. Världssvält, krig & våran miljö.

Mindre viktigt: I sammanhanget blir det tex finanskris & brottslighet.

Märkliga saker: Brynäs vann, Djurgården forlorade, Sverige torskade mot Danmark.

Som totalt ointresserad av sport kan jag inte för mitt liv förstå de känslor som svallar när fel lag vann oavsett sammanhang, hur kan man uppröras så till den milda grad så man börjar slåss, skriver arga insändare eller på annat sätt spyr galla?

Går in på Aftonbladets webbsida på morgonen, som första nyhet finns förlusten mot Danmark i fotboll, först efter att ha scrollat ner en bra bit kommer det viktiga, det som man kan uppröras över.

Mord, arbetslöshet, svält & annat elände.

Skall det vara så här?

/Kjell

Grundläggande tankar

Vad är det som får människan att gå vidare, leva livet & kämpa på?

Vad har filosoferna & poeterna kommit fram till genom århundraden av krig, pest & misär?

Vilka ingredienser måste finnas i receptet ”Liv” för att resultatet skall bli bra?

De som är religiösa anser att meningen är att man skall leva efter den gudstro som man har, det är meningen eller målet, beroendes på hur man ser på det.

Den inställningen ställer emellertid till det för dem som inte tror på högre makter, då blir deras liv helt meningslöst, åtminstone ur de religiösas synvinkel.

Det finns de som anser att meningen med livet är att göra något med sitt liv som är meningsfullt, det kan vara allt ifrån rädda maskar på gatan till att påverka världen genom politiskt engagemang.

Man skall ha en anledning till att gå upp morgonen, ett högre mål som är till gagn för någon annan utöver sig själv.

Enligt Freud så var alla funderingar kring meningen med livet ett tecken ett sjukt sinne, vidare resonerade han som så att när människan njuter så är han/hon nöjd, sen var det inget mer med det. Meningen var att njuta.

Om man bortser ifrån de religiösas synpunkter på meningen med livet då den åtminstone inte gäller mig så verkar den röda tråden vara att man skall känna meningen med det vardagliga i livet, lycka, tillfredställelse & glädje, mer än det behöver man inte fundera över, det är meningen.

Freud, Hedonismen, Marxismen (kampen för det klasslösa) är de som jag tänker fundera mer på, Nihilismen är för mig alldeles för negativ även om de har en poäng.

De ”vanliga” Nihilismen anser att livet är meningslöst medans den mera positiva inriktningen anser att människan kan skapa sig själv mening.

Vad är då ingredienserna till lycka & glädje?

Till & började hittade jag ett litet moment 22, lycka var att känna meningen med livet, rackarns, bara att leta vidare.

Man blir inte lycklig av det materiella men inte direkt olycklig heller, lyckan över att tillskansa sig materiella ting är tillfällig, lätt att förlora, sårbar, den bestående lyckan skall komma inifrån, ett själsligt tillstånd av välbefinnande.

Det finns något som heter Maslows behovstrappa, det är en ganska finurlig sak & helt klart tänkvärd men absolut inte okritiserad, tyvärr så inser jag att man ligger lite risigt till.

Det får nog bli så att grundplåten skall vara den där pyramiden med följande grundläggande behov, det viktigaste först & liten förklaring inom parantes.

1) Kroppsliga behov  (mat, vatten, sömn)

2) Behov av trygghet  (hälsa, släkt & jobb)

3) Behov av gemenskap och tillgivenhet (vänskap, familj & sexuell intimitet)

4) Behov av uppskattning (självkänsla, självförtroende, respekt av andra)

5) Behov av självförverkligande (personlig utveckling, tycker jag)

Det var lyckan, hur var det nu med glädje?
Den är svårare än lycka, tåls att tänka på & det tänker jag göra, återkommer om resultatet blir något att skriva om.

Lämnar er med ett litet citat av Samuel Johnson:
”Glädje finner man sällan där man letar efter den”

Spara energi: Bli apatisk
/Kjell

Omröstningen jag har är en liten fundering, snälla svara på den, jag tänker inte ge mig in på att försöka spåra de som svarat och skicka massa reklam till er.  

Har egentligen lite fler alternativ som skulle vara intressant men kom fram till att det skulle bli för mycket.

Det jag också funderade på var om ni kvinnor/män som har sexleksaker använder den/dem tillsammans med er partner eller bara när ni har privata stunder.

Man kunde kanske till och med lägga till alternativ om civilstånd men det skulle bli så stort då att det blir svårare att dra slutsatser.

För er som svarar "Tänker köpa inom kort" verkar Lustgården ha ett skapligt sortiment.

Hur många rodnar nu?

Den undersökningen jag hade före denna var en fråga på hur många som kände mig, resultatet blev:

Ja: 50% (10pers)

Nej: 30% (6pers)

Inte än: 20% (4pers)

Jag har en blygsam men mycket uppskattad läsarkrets på ca 200/månad, att ha 10% svarsfrekvens tycker jag är ganska lågt men det kanske är det som är snittet på bloggarna vad vet jag.

Men, det intressanta tycker jag är de 4personer som svarat "Inte än", hur skall man spinna vidare på det?

Finns det någon ny bekantskap som man kan göra i det verkliga livet, 1 eller flera människor som jag kanske skulle kunna räkna som vän eller bekant?

Skall fundera på det där men tillsvidare så kommer jag göra så här, har skapat en gästbok i bloggen där inläggen måste godkännas av mig innan de publiceras, låter det vara så nån månad & ser vad som händer, när jag tar bort spärren så de publiceras direkt så kommer jag skriva det i bloggen.

På det viset finns det en anonym kanal åtminstone åt mitt håll, skall bli kul & se.

Av egen erfarenhet så vet jag att det är lätt att tänka "det vore kul att lära känna" när man sitter i sin soffa men när det väl kommer till kritan & möjligheten presenterar sig själv så sitter det långt in så jag räknar inte med att något kommer.

Vanliga inlägg släpper jag självklart igenom men andra av mera personlig karaktär stannar hos mig.

Kuriosa:

Det finns uttryck som kommit till med världen som kallas Internet, IRL eller In Real Life som används av de som sitter & chattar på internet & skriver på forum, de riktigt inbitna nördarna (jag?) använder istället AFK eller Away from Keyboard för att poängtera att det som händer virituellt är det bästa & verkligheten bara är ett nödvändigt ont.

Nä, nu skall jag luta mig tillbaka i soffan igen & titta på filmen som jag följt lite slarvigt under tiden jag skrivit det här.

Jag har ingen, om ni undrar.

/Kjell