Nu är det dags att snöa in lite, spekulera, fundera & Googla.

Vad är det då som är ämnet för detta gigantiska snöfall, vad skall vridas & vändas ut o in tills det bara finns smulor kvar för de som skall ta upp samma ämne, jo det skall jag tala om.....nästa vecka.....nä, inte då.

För de som känner mig så är det ingen nyhet & för de som har läst nån rad eller 2 redan i min blogg kanske redan har listat ut det, men det är faktiskt så konstigt att jag är singel, solo eller ensam, om man vill vara negativ.

För den mer positiva så är jag fri, ledig, tillgänglig, men bara varannan vecka dårå.

Det jag tänkte ta upp & luska lite i idag är något som jag gjorde lite research till när jag hittade listan i inlägget nedan är vart människor finner sin partner, vad är det vanligaste, finns det någon statistik på om något sätt är bättre än ett annat & sen avsluta med en teori som jag fastnade för när jag kollade på en film häromdagen, då kör vi.

Tänkte börja med att punkta de olika varianterna för att sedan dra dem 1 & 1 i långbänk, ett tips är att om ni egentligen inte är så intresserade av detta så scrolla till slutet där det (förhoppningsvis) kommer finnas en slutsats.

• Krogen
• Gemensamma vänner
• Dejtingsidor på internet
• Singelresor
• Arbete / Skola

Krogen

Med ett glas i näven som kanske blivit tömt ett par gånger, då känns det som om omdömet kanske inte är det bästa, man skulle kanske tom kunna säga att man inte uppfattar allt riktigt på samma sätt dagen efter.

På krogen har man haft en del kvällar som dragit iväg en smula, men visst, man kan träffa nån/några att festa med den kvällen, en kvinna att prata med & kanske tom lite intimt.

Men är det verkligen det bästa stället?

Kan vara, om båda är någorlunda nyktra.

Gemensamma vänner

"Min väns kusin har en kompis vars hund brukar sniffa på en postlåda som tillhör en tjej som är trevlig, skall bjuda henne på en av våra fester nån gång", nja, inte riktigt så långsökt kanske men en väns vän kanske.

Nu är det så att är man ett gäng som brukar träffas så blir det lätt en ganska sluten krets & det tillkommer bara nya i den kretsen vart 10:e år cirka ungefär, inga bra odds där inte.

För att det här skall fungera så måste ens vänner ha ganska stor bekantskapskrets, speciellt när man börjar komma upp i ålder för ju äldre man blir så är fler & fler av ens vänner i ett förhållande & dessutom måste detta fåtal bjuda in dessa singlar till festerna (ni som känner mig, känner ni pressen? ).

Man går från 1 enda stort långbord till 1 vanligt bord & 1 barnbord till 1 parbord & 1 singelbord, som en 3-stegsraket.

Det här sättet är nog bättre än "Krogen" alternativet.

Dejtingsidor på internet

Det finns en hel uppsjö av mötesplatser på Internet, alla kostar pengar om de skall bli åtminstone någorlunda vettigt användbara, jag vägrar betala, inte en chans.

Det finns annonser lite överallt för alla möjliga sidor, "registrera dig gratis", jomenvisst, sen då?

Tvärnit, du kan söka & titta runt, men inte mer, vill du göra mer kostar det pengar, skulle inte tro det.

Läste förövrigt en blogg igår skriven av en kvinna på 30+år, som har skaffat sig en liten hobby på dessa hemsidor.

Hon registrerar sig med sin mans goda minne, lägger upp en profil, lutar sig tillbaka och ser vad som händer.

Måste säga att hon får en hel del skamliga förslag, de kommer ifrån singelmän men även gifta & sambos, hon redogör i det stora hela vad de säger & även hennes svar i hennes blogg, antar att om hon får hålla på ett tag så kan man kanske skriva nått forskningsliknande om mänskligt beteende.

Dejtingsidor, nej tack.

Singelresor

Är inte så insatt i ämnet men har googlat lite på det igår & idag och det finns helt klart ett utbud.

Vad jag har hittat så finns det temaresor utomlands för singlar där de sticker iväg någonstans dit det är lite varmare, tittar på sevärdheter & lär känna varandra.

Sen finns det den klassiska singelkryssen till Åland, komplett med speeddejting & allt.

Singelkryssning ger jag inte mycket för, tror inte på det.

Temaresor för singlar kan kanske funka men problemen som kan uppstå där är 2st.

1) Deltagarna kommer ifrån helt skilda delar av landet, ingen av dem är flyttbara pga olika saker

2) De som åker är 2st, tex 2 kvinnliga kompisar, visserligen singlar men minglet blir nog inte som det är tänkt, det skall bara finnas gruppen & ingen skall känna varandra sedan tidigare.

Oddsen på att träffa någon är väl lite sisådär men förhoppningsvis så hade man åtminstone trevligt under tiden.

Arbete / Skola

Troligen det vanligaste, åtminstone de jag känner till, lustigt nog så jobbar de inte på samma ställe, längre.

Oddsen på att det här skall gå vägen är nog helt avhängt vilken sorts arbetsplats man jobbar på, kan tänka mig att som tex byggjobbare så är det lite svårt. men det gäller självklart alla yrken där de flesta av ens arbetskamrater är samma kön, vilket såklart inte är en nackdel om är homosexuell.

Troligen det statistiskt vanligaste.

Det var alla som jag kommit på.

Här var tanken att jag skulle skriva in lite statistik, men har tyvärr inte hittat någon så jag rundar av lite med mitt vanliga pladder, filmteorin & sen lite roliga/oväntade resultat ifrån en annan undersökning.

Pladder

Tidigare, för länge sedan, när internetdejting var ett någorlunda nytt fenomen & spreds till den stora massan så var det en del artiklar i kvällstidningar om par som träffats via dejtingsidor, det blev något rosa skimmer över det hela, en form av romantisk Nirvana, utopi.

Kvinnor (& män också för den delen) skrev in sig på sidor både vitt & brett för att hitta den sanna kärleken, undrar vad de hittade, min gissning är att männen inte hittade så många kvinnor att välja på som de skulle vilja & att kvinnorna hittade en hel hög med villiga sexpartners för det finns väl inget som drar till sig kåtbockar som singelkvinnor gör?

FIlmen då, jo ungefär så här var det.

Resonemanget utgick ifrån en kvinnlig synvinkel, att träffa en ny, tolka signaler & förväntningar om vad som skall hända.

Mannen (såklart) som lade fram det hela menade att kvinnor läser in alldeles för mycket i ord & handling, dessutom så har de sett för många romantiska filmer & förväntar sig nästan att det är på det sättet det skall gå till.

Tidningar skriver om de fantastiska händelserna, de par som träffades på de mest osannolika & romantiska vis att kvinnorna nästan förväntar sig att det är så det skall gå till, det är normen, det vanligaste.

De väntar på att undantaget skall hända i deras liv, så om de krockar med en intressant man i ett gathörn så förväntar de sig nästan att han skall få tag på hennes telefonnr & ringa, för det skulle kunna hända, det har stått så i tidningen förra veckan.

Nu påstår jag inte att det är så men tanken är ganska intressant, varför läser man aldrig någon artikel i Aftonbladet om 1 man eller kvinna som levt själv i 10år, fortfarande är själva & dammråttorna har ätit upp kondomerna.

Lite nyans måste finnas även där, de kan knappast hävda att det är deprimerande med tanke på allt annat elände de sprider dagligen.

Den bästa kommentaren jag hittat om hur en man träffade sin partner:
Körde på min med moped för 13 år sedan, på torsdag gifter vi oss.. 

Min slutsats då av allt som jag skrivit:
Alla sätt är bra, men man skall nog inte försöka någon av dem, det blir som det blir.

Så tillslut, lite roliga resultat ifrån en undersökning :

...64 procent av svenska singeltjejer anser sig själva vara bättre än genomsnittet i sängen (minst 14% ljuger)

...hela 72 procent av singelkillarna tycker att de bör stå för notan på den första träffen. (vad säger feminister om detta?)

...30% dejtar online för att hitta en monogam relation. (detta låter inte som bra reklam för dejtingsidor)

...69% nätdejtar för att de tycker att det är roligt. (inte för att träffa någon?)

...endast 17% av svenska singlar kan tänka sig att ta det första steget. (detta är helt klart ett problem)

Det bästa är att veta vad man letar efter innan man början leta efter det.

/Kjell

Grundläggande tankar

Vad är det som får människan att gå vidare, leva livet & kämpa på?

Vad har filosoferna & poeterna kommit fram till genom århundraden av krig, pest & misär?

Vilka ingredienser måste finnas i receptet ”Liv” för att resultatet skall bli bra?

De som är religiösa anser att meningen är att man skall leva efter den gudstro som man har, det är meningen eller målet, beroendes på hur man ser på det.

Den inställningen ställer emellertid till det för dem som inte tror på högre makter, då blir deras liv helt meningslöst, åtminstone ur de religiösas synvinkel.

Det finns de som anser att meningen med livet är att göra något med sitt liv som är meningsfullt, det kan vara allt ifrån rädda maskar på gatan till att påverka världen genom politiskt engagemang.

Man skall ha en anledning till att gå upp morgonen, ett högre mål som är till gagn för någon annan utöver sig själv.

Enligt Freud så var alla funderingar kring meningen med livet ett tecken ett sjukt sinne, vidare resonerade han som så att när människan njuter så är han/hon nöjd, sen var det inget mer med det. Meningen var att njuta.

Om man bortser ifrån de religiösas synpunkter på meningen med livet då den åtminstone inte gäller mig så verkar den röda tråden vara att man skall känna meningen med det vardagliga i livet, lycka, tillfredställelse & glädje, mer än det behöver man inte fundera över, det är meningen.

Freud, Hedonismen, Marxismen (kampen för det klasslösa) är de som jag tänker fundera mer på, Nihilismen är för mig alldeles för negativ även om de har en poäng.

De ”vanliga” Nihilismen anser att livet är meningslöst medans den mera positiva inriktningen anser att människan kan skapa sig själv mening.

Vad är då ingredienserna till lycka & glädje?

Till & började hittade jag ett litet moment 22, lycka var att känna meningen med livet, rackarns, bara att leta vidare.

Man blir inte lycklig av det materiella men inte direkt olycklig heller, lyckan över att tillskansa sig materiella ting är tillfällig, lätt att förlora, sårbar, den bestående lyckan skall komma inifrån, ett själsligt tillstånd av välbefinnande.

Det finns något som heter Maslows behovstrappa, det är en ganska finurlig sak & helt klart tänkvärd men absolut inte okritiserad, tyvärr så inser jag att man ligger lite risigt till.

Det får nog bli så att grundplåten skall vara den där pyramiden med följande grundläggande behov, det viktigaste först & liten förklaring inom parantes.

1) Kroppsliga behov  (mat, vatten, sömn)

2) Behov av trygghet  (hälsa, släkt & jobb)

3) Behov av gemenskap och tillgivenhet (vänskap, familj & sexuell intimitet)

4) Behov av uppskattning (självkänsla, självförtroende, respekt av andra)

5) Behov av självförverkligande (personlig utveckling, tycker jag)

Det var lyckan, hur var det nu med glädje?
Den är svårare än lycka, tåls att tänka på & det tänker jag göra, återkommer om resultatet blir något att skriva om.

Lämnar er med ett litet citat av Samuel Johnson:
”Glädje finner man sällan där man letar efter den”

Spara energi: Bli apatisk
/Kjell

Omröstningen jag har är en liten fundering, snälla svara på den, jag tänker inte ge mig in på att försöka spåra de som svarat och skicka massa reklam till er.  

Har egentligen lite fler alternativ som skulle vara intressant men kom fram till att det skulle bli för mycket.

Det jag också funderade på var om ni kvinnor/män som har sexleksaker använder den/dem tillsammans med er partner eller bara när ni har privata stunder.

Man kunde kanske till och med lägga till alternativ om civilstånd men det skulle bli så stort då att det blir svårare att dra slutsatser.

För er som svarar "Tänker köpa inom kort" verkar Lustgården ha ett skapligt sortiment.

Hur många rodnar nu?

Den undersökningen jag hade före denna var en fråga på hur många som kände mig, resultatet blev:

Ja: 50% (10pers)

Nej: 30% (6pers)

Inte än: 20% (4pers)

Jag har en blygsam men mycket uppskattad läsarkrets på ca 200/månad, att ha 10% svarsfrekvens tycker jag är ganska lågt men det kanske är det som är snittet på bloggarna vad vet jag.

Men, det intressanta tycker jag är de 4personer som svarat "Inte än", hur skall man spinna vidare på det?

Finns det någon ny bekantskap som man kan göra i det verkliga livet, 1 eller flera människor som jag kanske skulle kunna räkna som vän eller bekant?

Skall fundera på det där men tillsvidare så kommer jag göra så här, har skapat en gästbok i bloggen där inläggen måste godkännas av mig innan de publiceras, låter det vara så nån månad & ser vad som händer, när jag tar bort spärren så de publiceras direkt så kommer jag skriva det i bloggen.

På det viset finns det en anonym kanal åtminstone åt mitt håll, skall bli kul & se.

Av egen erfarenhet så vet jag att det är lätt att tänka "det vore kul att lära känna" när man sitter i sin soffa men när det väl kommer till kritan & möjligheten presenterar sig själv så sitter det långt in så jag räknar inte med att något kommer.

Vanliga inlägg släpper jag självklart igenom men andra av mera personlig karaktär stannar hos mig.

Kuriosa:

Det finns uttryck som kommit till med världen som kallas Internet, IRL eller In Real Life som används av de som sitter & chattar på internet & skriver på forum, de riktigt inbitna nördarna (jag?) använder istället AFK eller Away from Keyboard för att poängtera att det som händer virituellt är det bästa & verkligheten bara är ett nödvändigt ont.

Nä, nu skall jag luta mig tillbaka i soffan igen & titta på filmen som jag följt lite slarvigt under tiden jag skrivit det här.

Jag har ingen, om ni undrar.

/Kjell

Nu blir det svammel, håll i er. 

Idag knallade jag & grabben till affären, eller rättare sagt, jag knallade & han cyklade som om han hade eld i baken, nerförsbackar & planmark går bra...

När jag gick där i min egna lilla värld började jag fundera på det där med hållning, en annan har hållning modell hösäck så man nästan får skrapsår på knogarna.

Började fundera lite på det där med evolution, borde inte den sett till att jag kunde gå som folk & inte kunna ersätta den stil som släktet Homo sapiens utvecklats till, är inte Homo sapiens "de upprättgående"?

Nu när jag skriver det här sitter grabben & tittar på tecknat (när det väl är färdigt att publiceras sover han nog eller åtminstone ligger han i sängen) & jag börjar googla lite.

Homo sapiens är tydligen "vetande människan" & istället var det våra förfäder Homo erectus (nu snackar vi) som var "upprättgående".

För den som är intresserad så utvecklades tydligen både Neandertalmänniskan & Homo sapiens ifrån Homo erectus, sapiens knallar vidare på jorden medans Neandertalarn har kilat vidare, typ.

Så åter till det där med hållning.

På min promenad så försökte jag dra tillbaka axlarna & sträcka på mig, det kändes minst sagt konstigt, så här i efterhand så tror jag att fortsätter jag med det där så kommer en ny art utvecklas ifrån mig "Homo muckus", för ungefär så tror jag att småglina på stan skulle uppfatta min nyfunna stil.

Min bäst vän google skulle få besvara ytterligare 1 fråga åt mig:

Finns det en enklare lösning för att få ordning på hållningen utan att behöva hålla grabbar med byxorna nere vid knävecken på avstånd?

Kortfattat blev svaret:

* Sträck på dig

* Stretching eller yoga

* Allmän träning för samtliga muskler

Så nej, jag får stå & hålla handen mot deras panna en tid framöver.

Nu får det vara nog för idag, tv`n kallar & det skulle vara gott med en kopp kaffe.

Homo erectus, "upprättgående", yeah right.

/Kjell

Nu är det här egentligen inte så jätteintressant men ändå kan det var ett försök för ett företag att tjäna några ören.

Jag & förhoppningsvis många andra nyttjar papper vid besök på WC, som den vanemänniska jag är köper jag samma märke på det nödvändiga pappret & när jag sist bytte rulle (ja, jag är man & vet att det inte sker av sig själv, ett unikum eller möjligtvis ett geni) så noterade jag en skillnad.

Den tomma rullen & den rullen jag skulle sätta på plats var inte lika breda, den nya rullen är ca 0,5cm kortare.

Nu är frågan vad som hänt:

* Jag fått tag på ett måndagsexemplar

* Av misstag har jag hittat en barnförpackning

* Någon har optimerat produktionen

Man kan fundera över det mesta när tid finnes.

Kjell

Det finns lite olika typer av människor ute i den stora världen utanför bubblan där jag bor, de reagerar olika på samma situationer, mycket på bagateller & kanske för lite på det som är allvarligt.

De har ofta en egen bubbla som är bekväm och utan vassa kanter, i deras bubbla är allt komplext & fyllt med svårigheter medans andras är den raka motsatsen, "det är bara" är inte helt ovanligt att de i den komplexa bubblan kläcker ur sig.

På en arbetsplats med ett brett spektra av arbetsuppgifter blir det nästan vad man skulle kunna kalla kulturkrockar emellanåt.

Teoretikern ställs mot den praktiska eller skrivbordsarbetaren mot den gör det mer praktiska arbetet & sen de som befinner sig lite grann mittimellan.

Från båda hållen är det "det är bara", båda jobbar mot ett mål men det är inte alltid målen är densamma.

Alla gör vi olika bedömmningar på vad som är prioriterat, för mig kan det vara en sak som kan vänta medans det för en annan är det oerhört viktigt.

Får jag ett mail där avsändaren klickat i alternativet "hög prioritet" så det visas ett ilsket rött utropstecken framför blir jag nyfiken & öppnar under mutter i stil "vad fan nu då" & "hög prioritet, störtlöjligt".

Nyfiken som jag är läser man mailet, men håller inte jag med i bedömningen när det gäller prioritet så hamnar det på lämplig plats på "att-göra-listan".

Undrar om de som skickar sådana mail hanterar inkommande likadant & isåfall varför då bemöda sig med att klicka fram det ilskna tecknet när det ändå är en annans bedömning som gäller.

Har lite andra funderingar kring det här men kan inte riktigt sätta ord på det så svammlet jag presterat hitills får räcka.

Funderande

Kjell

Jag trivs ganska bra med teknik, vi kommer oftast överens, skulle vi mot förmodan inte göra det så är det tekniken det är fel på.

Kom & tänka lite på det där idag när jag köpte ett nytt usb-minne, ett större, nyare & flashigare eftersom mitt tidigare inte mår så bra.

Anledningen till att det överhuvudtaget behövdes ett nytt är en liten sak för sig som kort kan summeras med några få ord.

Bärbar, strömsladd, liten pojke, bråttom, golv, landa på minne som är av plast.

Ser ni händelseförloppet, sånt händer.

Nåväl, ingen större skada skedd, det gick fortfarande att använda men inget som jag litar på kommer hålla en längre tid till.

Så idag köpte jag ett nytt & större på ICA (vart är världen på väg?) efter jobbet, dubbelt så stort som tidigare, varför kan man fråga sig & det gör jag.

Glad i hågen kommer jag hem, öppnar förpackningen & stoppar in den i datorn och efter en stund kom en lite ruta om med några alternativ & det var nu det roliga började.

De altarntiv som fanns att välja på var de på ett ungefär:

* Jag kommer endast använda enheten att lagra filer på

* Jag kommer installera program på enheten

* Jag vet inte, fråga igen

Wtf är det här?
Sen ramla poletten ner, det finns sedan några år tillbaka möjlighet på vissa modeller att installera program & köra dem direkt ifrån minnet, skall tydligen vara något som skyddar privatlivet & förenklar när man är på vift & använder en dator som kanske inte har det som man behöver.

Eftersom jag tycker sådant här kan vara roligt började jag googla efter program att installera utöver de som följde med & hittade en hel del.

Så nu har jag lagt in lite program på minnet som alla startas därifrån & inte lagrar något på datorn jag använder, webbläsare, mailprogram, msn, openoffice, lite småspel, program för att lagra lösenord & VLC.

Alla program startas via en meny som man plockar upp via en ikon som lägger sig bredvid klockan.

Nu skall jag bara komma på en praktisk & bra användning av det här för mig.

Jag har det men vet vad jag skall göra med det.

Kjell

...gud verkligen skulle straffa en direkt

...påven verkligen skulle vara liberal

...gräset verkligen var grönare på andra sidan

...de kristna verkligen skulle leva efter bibeln, även gamla testamentet

...allt som stod i bibeln & koranen verkligen var sant

...väggar kunde prata

...Matrix är verkligheten

...tidsresor var möjliga

...om jag inte var

Kjell