Det finns lite olika typer av människor ute i den stora världen utanför bubblan där jag bor, de reagerar olika på samma situationer, mycket på bagateller & kanske för lite på det som är allvarligt.

De har ofta en egen bubbla som är bekväm och utan vassa kanter, i deras bubbla är allt komplext & fyllt med svårigheter medans andras är den raka motsatsen, "det är bara" är inte helt ovanligt att de i den komplexa bubblan kläcker ur sig.

På en arbetsplats med ett brett spektra av arbetsuppgifter blir det nästan vad man skulle kunna kalla kulturkrockar emellanåt.

Teoretikern ställs mot den praktiska eller skrivbordsarbetaren mot den gör det mer praktiska arbetet & sen de som befinner sig lite grann mittimellan.

Från båda hållen är det "det är bara", båda jobbar mot ett mål men det är inte alltid målen är densamma.

Alla gör vi olika bedömmningar på vad som är prioriterat, för mig kan det vara en sak som kan vänta medans det för en annan är det oerhört viktigt.

Får jag ett mail där avsändaren klickat i alternativet "hög prioritet" så det visas ett ilsket rött utropstecken framför blir jag nyfiken & öppnar under mutter i stil "vad fan nu då" & "hög prioritet, störtlöjligt".

Nyfiken som jag är läser man mailet, men håller inte jag med i bedömningen när det gäller prioritet så hamnar det på lämplig plats på "att-göra-listan".

Undrar om de som skickar sådana mail hanterar inkommande likadant & isåfall varför då bemöda sig med att klicka fram det ilskna tecknet när det ändå är en annans bedömning som gäller.

Har lite andra funderingar kring det här men kan inte riktigt sätta ord på det så svammlet jag presterat hitills får räcka.

Funderande

Kjell